Ibland dröjer det en halv kofta innan man inser att man stickat FEL hela tiden. Om det inte funkar ändå blir man helt o fullkomligt modfälld för att behöva repa upp så mycket.
Det jag gjort fel är att jag satt prickarna fel - det ska mellan de föregående prickarna, som bilden visar. Men jag känner ÄH! Vad gör väl det, koftan blir fin ändå. Jag kör på.
En annan sak är att jag har stickat ett bra o stort stickprov. Men någon gång ibland, ändå rätt sällan, så stickar jag ändå lösare eller hårdare så det blir fel stickfasthet. Det har hänt nu, jag stickar lösare. Men när jag testar koftan så sitter det bra! Det är ju märkligt om något! Jag tog ändå en lämplig storlek. Men jaja, orka tänka på orsaken när det passar o ser bra ut. Tur i oturen!
Just nu stickar jag på ärmarna. På nåt vis är det dem som känns som ett evighetsprojekt när kroppen man stickat är större. Kan vara för att jag ser fram emot att sticka stjärnmönstret lite senare (som blir i petrol). Eller för att jag inte haft så mycket sticktid på koftan på sistonde. Hann med en hel del igårkväll dock!
Här kan man se mönstret.
Men om du inte hade skrivit om det, så hade ingen vetat om det;)
SvaraRaderaroligt att man kan tycka så olika - för när jag kommer till ärmarna, så tycker jag att det går jättefort att bli klar. Fast jag känner igen känslan av att man vill bli klar så fort som möjligt när man stickar på ett projekt man tror kommer bli bra när det är klart:)