Frö

Jag har stickat ett par vantar från Maja Karlssons bok Trettiofem Vantar. Det finns så många fina vantar i boken! Men de jag stickade var vantarna Frö, som jag stickade för att ge bort i julklapp till en familjemedlem. 

Garnet som rekommenderas för mönstret är i ren ull och alltså något som jag inte kan använda (p.g.a. allergi). Men jag har mängder av alpackagarner hemma i lådorna så det är ett bra alternativ! Indiecita alpacka från Naturgarn, alpackagarner från Sandnes garn, osv. Så det blev ljusgrå vantar med detaljer i roströd-brun, grön och vit. Det är färger som jag tycker passar väldigt bra till mottagaren!

Det var ett jätteroligt mönster! Jag valde medvetet att göra vantarna smalare (med smalare stickfasthet) och de fel som jag råkade göra i vante nummer 1 gjorde jag också i vante nummer 2 så att de blev exakt lika!


De blev supermjuka o härliga! Mottagaren blev väldigt glad.

Jeansgenser - fortsättning

Långdragna vandrande förkylningar, dotter som fyllt år och julklappshemlisar, det är så jag kan sammanfatta december. Det blev inget 5-års kalas och allt stannade upp. Vi har bara adventsljusstakar och julgardiner uppe, får se om jag har kraft att hjälpa till att fixa julfint i helgen. Man får ta det som det kommer helt enkelt, många ligger i förkylning just nu. 

Jag har stickat min Jeansgenser, men jag känner mig inte alls nöjd med sista biten på tröja och ärmar. Är det nåt jag lärt mig av stickningen är att om det inte känns rätt så är det inte heller rätt. Så jag kommer att repa upp, köpa några nystan och sticka en annan färg! Men sen är frågan vilken färg jag ska köpa. Jag är inne på turkost eller samma orange färg. Fast det är förmodligen ett annat färgbad. Jag kanske ska vänta o se om det blir mellandagsrea och passa på då, samtidigt som jag vill beställa på en gång så jag kan göra klar den. Jag är mest inne på turkost, faktiskt. Ibland måste man bara fundera lite och se.



Nu är det bara några dagar kvar till julafton och jag säger God Jul! 

Jeansgenser - en början

Nu har jag haft fullt upp igen, har t.o.m. tagit en tripp på 5-6 timmar ena vägen för ett seminarium på universitetet. O sen hem lika långt. Jag överlevde så att säga!
Hade såklart mina små stickningar med, men det är julklappstillverkning och inget jag visar än.

Vad som hänt sen sist är en Jeansgenser. Japp, har börjat på en till tröja, av restgarner som blivit över i alpacka/ullgarnet Sterk. Orange, roströd-brun, petrol, lite grönt, svart, lite gult och blått. Det är ränder som gäller och det är en hel del 70-tal i färgerna.

Men så roligt det är! Kul att hänge sig i favoritfärger i en salig röra. I strukturerade ränder, kanske är bättre att säga. I mönstret framkommer tips att de mörka partierna är de som kommer i blickfång så det är bra att tänka var de hamnar. Försöker tänka efter det tipset. Har också repat upp lite när färgerna inte matchade så bra, men kommit fram till en grön rand o sen blått längst ner på tröjan. Och har stickat svart på ärmarna.

Jag vill sticka en till sen. Kanske som kofta?

Vinterfröjd - nytt mönster

Granen står upplyst i mörkrets blå sken och snöflingorna faller till ett täcke på marken. Vi flätar julhjärtan, sätter upp volangerna och tar fram duken med de vackra ornamneten. Vinterns högtid är inspirationen till den här halstuben med tillhörande mössa. 

Med samarbete med Falkgarn så har jag tagit fram ett vintrigt mönster som funnits i mitt huvud (och dator) i flera år, det är så kul att äntligen få ut det. 

Man kan ju välja att själv mixa mönstret som man vill, om man vill ha färre motiv eller byta plats på dem. Eller om man bara vill jobba med två färger, till exempel. Jag använde fyra färger i mönstret: ljusgrå, ecru, röd och mörkblå.

Garnet är Falkgarns Sport som finns i nya enfärgade nyanser. Det är ett lite tjockare slitstarkt garn.

Stickfastheten är på 20 m * 22-23 v i flerfärgsstickning. 

Här finns Falkgarns blogginlägg om mönstret. 

Här är direktlänken till mönstret. 

Här är länken till mönstret på Ravelry.

Här är länken till alla mina mönster hos Falkgarn. 

Alla bilder är upphovsskyddade och tillhör mig, även nu när jag inte skrivit min text på bilderna. Används inte utan tillåtelse (som Falkgarn har).

Glädjestickning

Idag slog det mig, att jag lärde mig att sticka för ca 30 år sen. Visst, jag stickade lite mindre under barndom o tonåren även om det alltid fanns med på ett hörn. Stickning är min livsräddare, min passion, min dröm och min livsstil. Jag vill ständigt utvecklas, lära mig mer, men framförallt göra det jag tycker är kul och känner för.

Två såna projekt är dessa:

Alamock sockor, så fina de är! När jag såg att min släkting hade släppt sitt första egna mönster så köpte jag det på en gång. Dels för att det är kul att hon släpper ett mönster och dels för att det var fina sockor. Perfekt till restgarn dessutom. De är klara, men de ska bli en present så detta är allt jag visar. Mönstret förstår man väldigt lätt, inga krångligheter alls efter vägen. Perfekt stickning när man vill slippa tänka o bara köra på.


Nästa är en riktig egostickning, Jeansgenser. När detta mönster släpptes tänkte jag Jaaa! Och som en händelse råkade jag ha restgarner i ett gäng färger som passar (från Wiolakoftan). Iår är verkligen mycket stickat från "Stash". Jag har redan satt igång!

Visst, jag har också tänkt ut lite julklappar. Har dock lite problem med ett mönster jag tittat ut, det finns inte tillgängligt längre. Har skickat meddelande till designern men har inte fått svar än. Vi får se hur det går med den saken.

Vantar gånger tre

Små fingervantar

Jag hade lovat att sticka fingervantar till lillan av det mjuka alpackagarnet från Jägarbo i Simonstorp, som jag stickat mössa av.
Det var ett tag sen jag gjorde det, började direkt efter mössan, men har inte hunnit fästa trådar förrän den här helgen.
Jag har stickat på frihand, inget mönster. Kom inte ihåg hur många maskor, testade bara på lillans hand då och då. För att det ska bli roligare att använda så stickade jag små glittrande hjärtan som jag satte fast på vantarna. Det var ett polyestergarn (inte reflex tyvärr, hade inget hemma).

Pioneer Gloves av Kelly McClure

Jag fastnade för konstruktionen i det här mönstret, så enkelt men ändå snyggt. Jag har inte heller stickat den här sortens tumkil (ergonomisk tumme) förut, jag ville jag testa tumkilen. Jag gillar den väldigt mycket!

Här har jag använt upp det sista av alpackagarnet från Jägarbo, i Simonstorp. Men mitt garn var tjockare än mönstrets och jag ville sticka en enligt mönster fullt ut först.

I samma veva så frågade en gammal vän om jag kunde sticka halva vantar att jobba i och det passade ju bra. Så jag tog ett garn som legat i en garnlåda här hemma en hel del år, ett blått Fabel. De blev väldigt fina!

När det var dags för de svarta så tog jag 10 m mindre. Det svarta alpackagarnet räckte inte till hela, så därför tog jag ett långhårigt alpackagarn till toppen på vantarna, Alpakka Iris från Rauma. Varmt må jag säga! Tänker att det kan vara bra för att skapa dubbla vantar under vintern.

Fullt upp

Den stora anledningen till tystnad heter studier. Återkommer senare!

Father Cables i Jägarbo-alpacka

I somras köpte jag ett par härvor superlyxig alpackagarn (i naturlig färg) från Jagarbo.se i Simonstorp utanför Norrköping, i samband med att vi hälsade på deras alpackor. 

Jag ville sticka en mössa av garnet som också skulle kännas lyxig i designen, jag menar alltså med det genomarbetad. Så jag sökte och fann ett fint mönster på en flätstickad mössa som såg spännande ut och som skulle passa garnet (få till rätt stickfasthet). Det finns förvisso hur mycket fina mössor som helst att sticka. Visst, jag har svart (naturlig färg) garn och hur mycket syns då en väl bearbetad struktur, det är frågan. Men, jag fastnade för mönstret och garnet som kombination. 

Mönstret heter Father Cables och det är oroligt  att det är gratis, jag hade garanterat betalat för det. Fint och bearbetat mönster! Jag gjorde en ändring, bara pga min kallhet, dubbel så lång mudd så jag kan vika mössan dubbel över öronen. Väl inne i flätstickningen så undrade jag lite vem i hela friden skulle komma på att sticka i flätor med kolsvart garn. Ja, uppenbarligen jag då, men jag kände kallet.

Mössan kommer värma väl i vinter, det känner man när man provar. Perfekt för en frusen själ som mig. Jag tycker det blev en perfekt kombination (garn - mönster). Jag använde strax över 100 gram garn. Jag stickade den minsta storleken som är 45 cm omkrets. Jag tycker det sitter bättre även på mig också, med mina 59 cm runt huvudet. I regel töjer sig det mesta stickat så då passar det perfekt.

Mössan syns inte så bra här,
men jag tyckte bilden blev så fin.
Det är min dotter som tagit bilden.

Jag måste skriva lite mer om garnet. Vissa (billigare?) alpackagarner har en tendens att bli lite stickiga. Inte alla, dock. Jag älskar alpackagarner och har använt många sorter, jag vet att vissa sorter kan va stickiga och andra inte. Men det här alpackagarnet är det absolut mjukaste jag nånsin stickat med. På riktigt alltså, och jag är absolut inte sponsrad utan det är min högst personliga åsikt. Det är otroligt, verkligen skillnad på kvalitet från annan alpacka. Vilken upplevelse! 

Det leder mig genast till nästa projekt, för trots att det är svart så frågade min dotter om jag kunde sticka nåt till henne med (föga överraskande är annars rosa/lila favoriter). Hon tycker om det mjuka. Nu är fingervantar beställda, så det är väl bara att sätta igång.

Happy Fox Mittens

Det är nåt visst med flerfärgsstickade små projekt! De är som en frisk fläkt! Just detta  har väntat i mer än ett halvår på att bli stickad, men man ska aldrig stressa på kreativitet. Jag stickade dessa vantar mestadels i September och det var just nu vantarna ville bli gjorda.

(Jag vill också tillägga att både Ravelry och Intagram är två av mina personliga inspirationskällor! Jag har aldrig haft så lång handarbets-kö eller lista, det är en ström av städigt fina mönster. Det var så dessa vantar kom på listan. Såå fina vantar!)

Mönster: Happy Fox Mittens av PlaySweetMusic Design (@playsweetmusic)
På nåt vis kom jag inte in i mönstret förrän på vante nr 2, fick titta på rävarna i diagrammet hela tiden. Men ibland är man lite trött i huvudet, det var säkert inget tokigt på mönstret. Jag kom ju in i det tillslut!




Garn: Llama Silk från Järbo Garn. 
Det fanns fler anledningar till varför jag valde det garnet.
(Det är alltid intressant med tankeprocessen, tycker jag i alla fall. Risk för lång utläggning, orkar du inte läsa alltför långa blogginlägg så hoppa till slutet, vettja!)
1. Det garn som användes i mönstret är 100% ull och även om jag vill prova det så finns en överhängande risk för allergi.
2. Jag hade tre av fyra nystan hemma (efter en garnvinst och en stickad mössa)
3. Den mustigare o mörka färgen tilltalar mig.
4. Då mönstret är one-size och jag ville ha lite smalare vantar så passar det bra med lite smalare garn.
5. Det blir också väldigt mjuka vantar, älskar både Llamagarn och Silkesgarn.

Detta garn är också väldigt elastisk så en ordentlig blockning är på sin plats. Därför köpte jag de "nya" vantblockarna och det behövdes verkligen! Det blev jättestor skillnad. Så jag är glad att jag köpte ordentliga blockare (om nån vill veta så är det Fröken Fyrkant som tillverkar dem. Jag är inte sponsrad).


Jag har inte använt dem ordentligt än, "värmen" ville visst komma förbi på en visit.

Mönster: Diagonal filt

Skapa är kul! Här är en filt som jag har skapat mönster på i samarbete med Falkgarn. Man stickar på diagonalen, börjar på en kant och avslutar på kanten på andra sidan. Det är en enkel stickning där man behöver kunna öka och minska maskor och rätstickning. 

Till det är det så snyggt att använda ett självrandande garn, så jag använder Tone från Falkgarn. Det finns en stor anledning till varför jag valde Tone -  det handlar om stickfasthet och balansen mellan maskor och varv. Här får man till 90 graders vinkel/ sidor som är helt raka när man börjar från en kant. Det är det man vill åt när man stickar en diagonal filt. Men jag har redan gjort jobbet så man slipper leta garn som passar!

Mönstret är gjord i one size, men man kan sticka större genom att lägga till fler nystan, eller mindre förstås.

Ladda hem mönstret gratis! 

Rävar till morgonteet

Howdy! Jag verkar ha mycket på "schemat" just nu, framförallt studier. Men det är väldigt intressant, så det är kul.

Det nya i min handarbetsvärld är ett par Happy Fox Mittens, behövde nåt litet och flerfärgsstickat just nu. (Utöver min trotjänare regnbågsfilten och nån mönstertillverkning.)


 Jag köpte mönstret i våras, om jag inte minns fel. Jag använder inte garnet i mönstret (Rauma Finull) då jag kan misstänka bli lite allergisk mot. Jag har Llama Silk (Järbo Garn) hemma, det blir supermjukt och fint. Lite dovare i färgerna, det passar mig. Jag gillar också vantar som inte är för stora, så att vantarna blir lite smalare i detta garn gör absolut ingenting.

Olive garden socks och raggsockor

När man har en lång lista på saker man vill sticka, är det för mig ofta så att jag fastnar för saker som jag kanske inte nödvändigtvis behöver. Istället för känslan att sticka just det mönstret och se hur fint det blir. När jag tänkte på att sticka sockor så gick tankarna till min farmor och farfar. De orkar inte med så mycket längre, min farmor stickade mycket sockor till oss när vi var små. Nu kan jag sticka till dem istället. Här är jag verkligen inte ute efter en klapp på ryggen. Alla stickar vi till andra ibland.

Först ut är Olive Garden Socks, som jag har tänkt på förut men inte haft garn till. Jag köpte garn under sommaren och nu kunde jag sticka ett par.

Mönster kommer från Lindas Crafting Magazine, nr 2 2018. 
Garn: mellanraggi från Järbo garn i 3 färger. 

De var riktigt roliga att sticka, det gick fort också med lite grövre sockgarn. De blev väldigt fina! Hälen stickar man efteråt, man tar upp maskor runt hälen och minskar m. De är till min farmor.

Till farfar valde jag än tjockare restgarn från min stash. Och ett basmönster som jag förändrade strukturen på.

Mönster: 91996 från Järbo garn
Garn: grå - Raggi från Järbo garn, blå - Sport från Falkgarn.

Sockorna har en häl som är uppdelad i hälkil och hälkappa.

 Jag har ett tag velat sticka sockor med den valda strukturen som blir så snygg i två färger. Jag har stickat den strukturen förut, dock inte i sockor.
Det är väldigt enkelt:
V 1, färg A: rm v ut
V 2, färg B: *1 rm, 1 am* v ut.
V 3, färg A: rm v ut
V 4, färg B: *1 am, 1 rm* v ut.
Det blir riktigt häftigt.

Rymdjackan

Jag har länge tänkt att jag vill sy en jacka till mig själv, större delen av året iallafall. 

Jag tänkte då en Odd Molly inspirerad jacka.  Hittade ett mönster hos Stoff och Stil som heter 24032-(+strl) jacka. Riktigt fin modell, jag tycker dock alltid att det är en chansning när man beställer ett symönster i EN storlek. Jag gick efter vad det stod för storleksrekommendationer för mönstret. Ändå blev det för stort! Men mer om det sen.

Sen var det tyget då. Det tog lång tid att hitta rätt, jag har beställt hem mängder av tygprover som kan påminna om Odd Molly, men även andra jag tyckte var fina. Men inget kändes rätt, så jag drog då slutsatsen att det inte är rätt stil för mig. 

I somras såg jag plötsligt Tyget! Ett joggingtyg med rymdmotiv (från Rosa Huset för den som undrar)! Helt underbart. Jag köpte dock inte det på en gång, men jag kunde inte sluta tänka på tyget så det blev rymdtyg ändå och en rymdjacka! För den som inte fattar varför jag fastnar för ett rymdtyg så kan jag säga att jag tycker mycket om att se på vetenskapliga dokumentärer om astronomi, osv.

Det var svårt att veta vilken del på mönstret som var vilken, vad som hörde till ytterjackan och vad som hörde till fodret. Det fanns ingen text eller bokstav för att veta. Så det fick man reda ut själv, med hjälp av papperna som följde med.
När jag sydde ihop jackan så märkte jag att den blev för stor. Då blev jag ordentligt less. Så då blev det liggandes ett tag. Sen tog jag bort 6 cm på rygg+sido-del och 3 cm på ärmarna. Då blev det bättre, jag har rätt smal rygg ändå. Det är på framsidan man behöver lite mer utrymme.

Baksidan är det bästa på jackan!

Till fodret har jag använt svart jersey samt ett grövre svart jersey på vissa delar. Som mudden längst ner. Den fanns inte med i mönstret, inte heller mudden längst upp. Den satte jag dit för att det kändes bättre. Jag satte in en liten 20 cm dragkedja mellan fodret och mudden längst ner. Lättare att komma in i jackan om man behöver laga något eller att kunna vända jackan rätt när man sytt ihop den.

Det är ju rätt häftigt att jag har sytt en jacka till mig själv! Det var lite avancerat men jag redde ut allt tillslut. Det tog ett tag att få till jackan och jag ville verkligen få till den nu. För nu efter jackan så har jag ställt ner symaskinen från sybordet och bordet har blivit ett pluggbord istället! Så är det, jag måste ju ha nånstands att plugga framöver. Inte för att symaskinen är helt förpassad, den kommer fram när man vill och har en stund till övers.

Grace cardigan

Mönster: Grace Cardigan av Jane Richmond
Garn: Silke Tweed från Magasin Duett
Knappar: pärlemor från Magasin Duett

Foto: min man Fredrik. 

Så var den klar, min kofta. Jag började i Maj, det blev inte mycket stickat under sommarvärmen. Jag tog upp den i Augusti igen och stickade klart. Det är ju också nu till hösten som man använder koftor.

Jag hade länge spanat in mönstret på den här koftan, som blev publicerad 2012. Sen blev det ett fint tillfälle när jag insåg att Magasin Duett hade passande garn. Det var en annan sak jag tänkte på, att någongång sticka en tröja i Magasin Duetts garner. Jag såg den fina gräsgröna färgen och sen behövde jag inte fundera länge.

Det är ofta så, att jag hittar mönster som jag vill göra nångång, lägger till i Ravelry kön och de man tänker mest på blir av tillslut. Man betar av en i taget, lite så. Och tar det här idéerna man får i huvudet emellan. Jag har en lång lista! Nå, tillbaka till koftan.

Koftan blev superfin efter blockning och jag kan inte understryka nog känslan av ett hemstickat blockat plagg! Så fint!


Vi fotade på kvällen och då var den väldigt skön att ha på sig. Kvällarna börjar bli lite kalla. Det intressanta är att den är lite stickig när man tar på sig den inne, men ute när man är småfrusen blev det inte stickigt alls. Jag hade bara ett linne under (jag bor fortfarande i linnen).

Garnet är Silke Tweed, en ny bekantskap från Magasin Duett! Jag har dock stickat i tweedgarn förut, jag gillar utseedet på tweed. Jag tycker det är ett trevligt garn att sticka med, det är lite stumt men ändå lättstickat. Och så är det väldigt fina färger!

Stickprovet jag gjorde först blev till en ficka! Jag gillar att ta tillvara på alla delar. Jag har säkert skrivit detta många gånger, men jag älskar spetsmönster på plagg. Det här spetsmönstret är enkelt men vackert. Dock blev det ändå lite klurigt när man inte fick till det och jag vet att jag har gjort fel på nåt ställe som jag såg långt senare. Men men, det är väl ingen stor sak. Resten var slätstickning som är så vackert men kan ibland kännas långtråkigt. Tillslut kommer man i mål ändå, lagom till koftsäsongen!


Det  har blivit mycket klart den sista tiden, vilket också betyder att det antingen är läge att avsluta nåt mer eller att starta nåt nytt från min långa lista. Då jag inte är i närheten att avsluta regnbågsfilten så blir det nåt nytt. Men vad ska jag ta, det är frågan! Jag har tänkt göra lite små projekt nu framöver. Det här inlägget blev kanske lite väl babbligt, ibland är det mycket som vill ut!

The Cobblers Cowl

Mönster: The Cobblers Cowl av Winters Weather Knits
Garn: SW Merino DK från Fidley Dyework

I våras såg jag en så fin halstub på Instagram och jag kände direkt att den måste jag göra! Köpte mönstret på en gång och fick 20% på garnet som hör till. Så då tänkte jag att det är klart lyxigt och fint med ett handfärgat garn. Så jag frågade efter ett mörkgrönt garn, hon färgade upp det och jag beställde två härvor från Kanada!

Det har dröjt ända tills nu i Augusti som jag kom igång, då tog det bara runt 4 dar så var den klar! Garnet är oerhört lättstickat, ett merinogarn som är väldigt mjukt.

Jag provade att sticka på stickor 3,5 mm men det blev lite stumt så jag gick upp på 4 mm. Då fick jag till lite lösare stickfasthet än mönstret, jag tycker inte att det gör någonting. Jag stickade storlek M och fick ändå till en perfekt passform.


Många halstuber är lite stora, men får vika till dem för att skydda halsen. Det behöver jag inte göra med den här, man minskar maskor så det blir smalare närmast halsen. Smart, tycker jag!