Jag har tänkt. Inte så att det är särskilt ovanligt, förstås, men nu har jag verkligen tänkt på vad jag känner för att sticka/skapa framöver. Jag återkommer alltid till tröjor o koftor, så också nu.
Min plan är att börja på min Fanakofte när jag stickat klart dotterns Fanakofte och blir klar med YelenaCardigan (jag har hittat knappar nu i brons).
Därefter har Siri-tröjan fått vänta så länge på sin tur och jag tror att iår är det faktiskt dags att sticka den. Jag har garn, bara mönstret saknas och det är lätt åtgärdat.
Jag är helt fascinerad av nästa kofta, Wiola. Jag tänker utmaning här, för det är så många färger i en härlig kombination i den koftan! Helt underbar. Där är det tvärtom: jag har köpt mönstret men har inte garnet. Det är ingen panik innan jag hinner dit. Jag funderar på att använda Rauma finull. Jag vill provsticka garnet lite först, innan man köper på sig allt. Men detta kommer så småningom.
Till sist är jag sugen på någon tröja som har vacker spetsstickad rygg alternativt spetsstickad övre del och där finns en hel uppsjö mönster som passar i den beskrivningen. Jag är väldigt svag för tröjor med vacker rygg.
Det blir antagligen snart en stickad pandamössa som vi hittade i senaste numret av "Knitting Magazine". 3-åringen tyckte "jag ska ta fram garn till dig mamma" så att jag genast kunde sätta igång. Åh, ja, tålamod är svårt när man är tre år.
Att ha en plan gör det så mycket lättare att få struktur på vad man stickar. Så grattis till en bra början. Fast det händer förstås att man avviker lite grå sin stickplan ibland också:)
SvaraRaderaBronsknapparna är verkligen helt perfekta till!
Wiolakoftan är jag också sugen på, eftersom den är så himla fin! Det skall bli jättespännande att se vilka färger du väljer!
Javisst är Wiola så vacker! Den är otrolig.
RaderaJavisst är Wiola så vacker! Den är otrolig.
Radera